Tumba hedrades i Tumba
Honourable Day of Hockey
10:e november 2010
Ishuset i Tumba var fullt när Sven Tumba anlände med familj och vänner. Lasse Kinch var dagens kommentator och värmde tillsammans med bisittare Lars Gunnar Jansson och expertkommentator Ulf Sterner upp publiken innan matchen mellan Tumba Legends och Huddinge Legends började. 
En elegant Anneli Götbring släppte symboliskt pucken i egenskap av representant för en av sponsorerna - AMF. Sven Tumbas barnbarn Andreas Tumba tekade för Tumba Legends med trygg uppbackning av Mats Sundin och Peter Forsberg.
Domare Skoglund tog sedan över och så småningom med stöd av "Daggen" Olsson. Matchen startade och spelet böljade fram och tillbaka. Huddinge Legends med ett något yngre lag hade en rad vassa anfall och tog ledningen i matchen. Mats Hederos kvitterade dock efter ett elegant anfall och blev tvåmålsskytt till slut. Matchen innehöll en hel del läckerheter från "Sudden" och "Foppa" där Andreas Tumba successivt blev allt farligare framför Huddinges mål med det eminenta understödet från de två giganterna på isen. Taro Nihei hadde en del vassa genomåkningar för Tumba Legends, men kunde inte få in pucken i det avgörande ögonblicket.
Lasse Kinch kommenterade på ett lysande sätt med stor briljans och en del snabba anekdoter från "anno dazumal".
Matchen slutade oavgjord och straffskytte tog vid där Mats Sundin som förste skytt testade den gamla hederliga "straffsparken" - tråkigt nog med mindre gott resultat och Huddinge kunde avgöra det hela i nästa straff.
Publiken drog sedan till Tumbascenen för seminarium under ledning av Lasse Kinch. Sven Tumba äntrade scenen efter en lång konvalecens. Höftledsopererad, men med en järnvilja att komma igång igen och ut på golfbanan efter nyår. Sven berättade om hur hans hockeyintresse väcktes på sjön Aspen i Tumba i vars närhet han växte upp. Karriären fortsatte sedan i Viggbyholm och resten är historia...
En av de verkligt stora centrarna i svensk hockeyhistoria - Ulf Sterner - berättade att när han som 17-åring debuterade i Tre Kronor så kom Sven Tumba fram till honom och sade att får du pucken, så passa till mig bara. Första matchen var Sverige-Finland och den slutade 8-2. Sven kontrade med att - ja, så gick det ju bra också.
Lasse Kinch vidimerade att Sven lyckades göra "Helan går" till Sveriges nationalsång och en rad andra anekdoter om Sven visade sig vara helt riktiga när Lasse Björn, Lill-Stöveln Öberg, Kurt Thulin, Ulf Sterner m.fl. legender kunde berätta om sina minnen med Sven.
Mats Sundin och Peter Forsberg spelade aldrig tillsammans med Sven Tumba - men poängterade vilken betydelse Sven hade för ishockeyns utveckling i Sverige till nationalsport.
Taro Nihei framförde hälsningar från den japanske hockeylegenden Shoichi Tomita och regeringens representant Idrotts- och 
kulturministern Lena Adelhson-Liljeroth gratulerade Sven till hans engagemang och framgångar för svensk idrott inom många olika sporter.
I publiken sågs bland många andra Lennart Johansson - FIFA:s förre president, Christer Englund Svenska Ishockeyförbundets ordförande, Björn Åberg Swedish Oldtimers Hockey Association och många andra idrottsprofiler och kända personer.
Honourable Day of Hockey avslutades med hissning av tröja nr 17 från Tre Kronor i taket av Ishuset. Lars Gunnar Jansson, Stockholms Ishockeyförbund tacktalade till Sven, Botkyrka kommuns ordförande Katarina Berggren likaså och meddelade att kommunen instiftat ett idrottspris till Svens ära - "Årets lirare". Christer Englund ordförande i Svenska Ishockeyförbundet överlämnade tröja nr 17 till Sven och poängterade hans betydelse för framväxten av den svenska ishockeyn. Vid Svens sida fanns hela tiden de något yngre legenderna Anders Hedberg och Ulf "Lill-pröjsarn" Nilsson. Raymond Björling framförde Nationalsången och den här gången var det rätt version.
Honourable Day of Hockey
Per-Erik Holmström, Botkyrka Hockey och SOHA, tog initiativ till hedrandet av Sven Tumba. Ett initiativ som bottnade i en djup respekt för den störste inom svensk hockey. Ronnie Glysing, Botkyrka Hockey, hakade snabbt på och de här herrarna drev projektet i hamn med hjälp av en rad goda krafter.
Hej - jag heter Sven Tumba...
För mycket länge sedan lärde jag mig åka skridskor på sjön Aspen i Tumba.
Ganska snabbt blev jag förälskad i spelet ishockey.
Det mesta är sedan historia och känt för många generationer även utanför Tumba. Min ishockeykarriär startade i Tumba bruk som 10-åring, sedan blev det Viggbyholm, Djurgården och Tre Kronor.... Jag har alltid gillat liret så det blev också en hel del fotboll, golf och mycket. mycket annat...
Sedan var det ju det där med Bostontröjan, och den nästan identiska Botkyrkatröjan. Min karriär i den tröjan har aldrig riktigt blivit av, men nu får jag ytterligare en chans vilket gör att jag nu
sent omsider kan avsluta min karriär där allt en gång började... dvs i Tumba och samtidigt slå ett slag för Stockholms-hockeyns stora integrations-projekt, som i likhet med min egen fond handlar om barns möjlighet till utveckling.
Sven Tumba - kompis på avstånd
En rad profiler berättade under seminariet om Sven och hans betydelse för svensk idrott och för dem personligen. Gemensamt för dem var att de hade en bakgrund som elitidrottare. Det kan därför vara på plats att ge utrymme för en som aldrig "blev något" inom idrotten att ge sin syn på Sven.
Första gången jag mötte Sven var när han under ett kortare vikariat undervisade mig och och ett antal andra i gymnastik vid Södertälje Högre Allmänna Läroverk. Sven var tämligen orutinerad som lärare och följde noga vad han lärt sig från sin lärarutbildning med olika gymnastiska övningar, vilket inte var så lätt - med den brokiga församling av förmågor han hade framför sig. Till slut brast det för Sven, som sade: "Äh, vad f-n grabbar - vi drar och lirar boll!"
Sven - grabben, som vill lira för att det är så kul, har jag först lärt känna personligen under äldre år, men han har ändå varit en del av mitt och många, många andras liv under hela vår uppväxt. Han tillhör folksjälen på lika vis som Lill-Babs och en del andra. De har varit med oss - glatt oss, roat oss och utvecklat oss. Kompisar och idoler på avstånd, men ändå närvarande.
Sven representerar - trots sitt moderna tänkande - en svunnen tid. Den tid när idrott var glädje, gemenskap och attityden var litet mer lättsam till resultaten, statistiken, tabellerna och - till pengarna fram för allt. Gemensamt idag med nuvarande elithockey är viljan att vinna, som präglat i synnerhet Sven. Vi skall vinna och driva det här i mål - vare sig det gäller en match eller ett projekt för barns utveckling i såväl tredje världen som här i Sverige.
Än finns glädjen och gemenskapen inom idrotten, men det är viktigt att kasta en blick i backspegeln då och då för att inte åka från något väsentligt. Vi behöver inte titta så länge för att se dem alla: Sven Tumba, Lasse Björn, Ulf Sterner, Lill-Stöveln, Nisse Nilsson och många, många andra. Idolerna, legenderna. Kompisarna på avstånd - som ständigt är med oss.
// Nv